...Den om så mcket nytt...
Nu är första veckan avklarad....
Väldigt kontigt att komma tillbaka till verkligheten
efter året hemma med Maja.
Har vart så trött varje kväll, man tappar det där
med att använda hjärnan så som man gör i skolan.
Men det känns skönt att ha kommit igång
och börja komma in i det.
Det är ju fortfarande lite förvirrande,
så mycket ny information på en vecka.
Så många platser att orientera sig till,
så mycket nya människor och nya intryck.
Är många trevliga i min klass, eller grupp
eller vad man kallas :)
Har dock inte hunnit prata med alla ännu,
trots att en vecka gått.
Det jag nästan gillar mest med högskolan är
hur olika alla är.
Man kommer med helt olika erfarenheter till gruppen.
Några kommer direkt från gymnasiet,
andra har rest och jobbat några år,
någon har fått barn och andra har jobbat i flera år
men har vid 40 års ålder kommit på vad de verkligen vill
göra med sitt liv. Och trots alla olikheter
kommer alla dit med samma förutsättningar.
Det spelar ingen roll om du är 20 eller 45
du bidrar ändå till gruppen på något sätt.
Dina tankar och erfarenheter blir också viktiga.
Hmm nu blev det lite flummigt.
Idag har Maja vart hemma från dagis förde hade planeringsdag.
Önskar så att jag hade min familj lite närmre,
idag löste det ju sig i och för sig Micke fick ta ut lite komp
och stanna hemma. Men det kommer komma dagar
när det hade underlättat att vara lite närmre.
Kan också få så dåligt samvete när vi bor så långt
borta för man tar ifrån familjen ganska mycket.
Vet inga som är så kära i sitt barnbarn som mina
föräldrar är, ni skall se Hasse han är helt fantastisk med
Maja, blir som ett barn själv. Och mamma som helt enkelt är väldens bästa mormor
är också så underbar med henne. Maja gråter inte ens när man lämnar henne
där trots att de träffas så sälla. Det är verkligen trygghet. Och pappa som är så stolt
och tycker jag gjort ett fantastiskt jobb med henne. Och då kan jag känna
att jag tar ifrån dem en slags rättighet till sitt barnbarn.
I och för sig kanske det blir mer kvalitet tid när man väl ses
men jag vet inte, tror det skulle vara ganska lika vilket som....
Hmm man kan tänka sig knäpp på det här,
tro mig har gjort det många gånger.
Trevlig kväll!
Hmm, visst tycker vi också att ni är för långt borta men tänk så här; om du bott i Falkenberg hade det varit svårare för dig att läsa för då hade du fått pendla till Göteborg varje dag, eller till Halmstad. Det kommer att gå jättebra, och ha inget dålig samvete för att du är långt från oss, snart är det sportlov och då ses vi. Vi har ändå träffat Maja så gott som varje månad sedan hon föddes och det är inte dåligt med tanke på avståndet! Sen är det klart att det hade underlättat många gånger för dig om vi funnits i närheten och hade kunnat rycka ut om det behövdes men ni är ju två om Maja så det kommer att gå bra. Nästa gång dagis har stängt så kanske du inte har så mycket och då får du ta en dag ledigt. Puss från mamma/mormor
