MalinJohanssons

Sitter hemma vid köksbordet  och försöker få något gjort...
Har hunnit läsa ganska mycket idag,
men har fortfarande en del kvar...
Första tentan är nästa onsdag
och jag känner mig ganska förberedd redan men
har ändå en del saker kvar att klura ut.
Känner sig lite dum bland alla nya termer
och beteckningar men hoppas att det tänds ett ljus snart.
Får göra som jag alltid gör, vare sig det gäller skola, Maja
eller matlagning, ringa min mamma som vet svaren på allt!
Sen kommer pappa uppoch hälsarpå oss i helgen så då
kan han också få vara ett bollplank även om hans huvudämne hade vart matte..
Det skall nog gå bra det här...vet inte om det går att läsa mellan raderna
att jag börjar li lite nervös inför det som komma skall....
Så har jag inte fåt mitt csnbidrag ännu heller så ill råga på
allt är man nästan luspank:(
Skall fö övrig gå och ringa dom nu och se vad det är som pågår....

Maja grät som vanligt idag när jag lämnade henne,
allid lika jobbigt.
Hoppas det går över snart....
Men hade ju vart mycket värre om hon satt och grät varje gång man kom och
hämtade henne vilket hon inte gör så det är ju ett tecken på att hon har det bra!
Igår ville hon inte ens gå hem när jag kom då skulle det springas runt och fixas
en massa saker. Upptäckte till min stora förvåning att hon under dagen måste lärt
sig snyta sig. För full fart satt hon mot toaletten och hämade en pappers handduk,
när jag hann i fatt henne stod hon där och fräste näsan, jätte gulligt!
Annars är toaletten favorit platsen på dagis tor jag, för handfaten sitter så lågt där
så till och med hon når upp. Och det skall tvättas noga med tvål och vatten,
sen får man ju torka sig på dom där jätte roliga papperhanddukarna :)
Hon harockså börjat förstå vad pallen på toaletten hemma är till för,
så nu skall det klätras upp på den varje gång tänderna skall borstas
eller händerna tvättas, också jäte gulligt fast lite läskigt,
tänk om hon ramlar.....

Hon är så mysig på mornarna när man vaknar och kan ligga kvar
tillsammans. Jag brukar gosa upp mig mot hennes axel
och då lägger hon sina armar runt halsen och kramar hårt
flera gånger, underbart!
Det måste vara den totala lyckan?

Ha en bra dag.

 
 

Idag fick jag ideén att vi skulle göra något bara
för barnen....Så googlade lite efter aktiviteter för barn och
insåg först nu vilket utbud Stockholms kommun har för barn...
Så stort och brett att man knappt tror det kan fungera,
finns det så mycket barn i denna "karriärstad" :).
Pga vädret som var bland det sämsta på länge kändes en inomhus aktivitet
mest aktuellt och vi kom fram till att vi inte skulle åka för långt och att
det inte skulle vara för dyrt...vilket kan vara ganska svårt i den här stan.
Något häpna blev vi när vi upptäckte att många
av äventyrslanden hade gratis inträde för vuxna, perfekt!
Hur som helst så hamnade vi på barnadiset i Högdalen av alla ställen,
helt okej, lite kaosartat men ändå helt okej.
Så härligt i dom där hallarna för så mycket
barn-skratt och jubel hör man inte var som helst!
Maja blev överförtjust när hon såg alla hoppborgar, bollhav och barn.
Härligt att se henne ta in allt, ögonen var så stora
som de aldrig förut vart och hon fick fart på benen direkt.
Lite mesig som jag är drog jag henne till babyhörnan direkt...
där var det kanske inte överdrivet spännande,
men det fick hon vara nöjd med ett tag.
Micke däremot är, mot min förskräckelse (ibland), mycket tuffare
som just idag var väldigt uppskattat av Maja. Han drog med henne
in i bollhaven, upp i hoppborgarna och allt annat som gör en harig
mamma jätte nervös.
Men att se hennes ögon glänsa så där som de bara kan 
av total glädje efter "dyket" i bollhavet fick även mig
att våga mig ut i leklandet.
Och man blev som barn på nytt fast med mycket mer glädje.
Låter konstigt kanske men det är overderligt
att få uppleva alla saker igen fast nu med sitt eget barn.
Det måste verkligen vara meningen med livet,
att få barn.
(Inte för alla, men många.)
När vi var i Falkenberg senast sa min mamma när hon satt med
Maja sovandes i knät ;
"Alltså förlåt men det här är bättre än vad det var
med någon av er."
Hon menade att det är så stort att bli mormor (i hennes fall)
så stort att sitta med sitt egets barnds barn...
och jag kan inte förstå att det kan bli bättre. :)

Gonatt.




  

Nu är första veckan avklarad....
Väldigt kontigt att komma tillbaka till verkligheten
efter året hemma med Maja.
Har vart så trött varje kväll, man tappar det där
med att använda hjärnan så som man gör i skolan.
Men det känns skönt att ha kommit igång
och börja komma in i det.
Det är ju fortfarande lite förvirrande,
så mycket ny information på en vecka.
Så många platser att orientera  sig till,
så mycket nya människor och nya intryck.
Är många trevliga i min klass, eller grupp
eller vad man kallas :)
Har dock inte hunnit prata med alla ännu,
trots att en vecka gått.
Det jag nästan gillar mest med högskolan är
hur olika alla är.
Man kommer med helt olika erfarenheter till gruppen.
Några kommer direkt från gymnasiet,
 andra har rest och jobbat några år,
någon har fått barn och andra har jobbat i flera år
men har vid 40 års ålder kommit på vad de verkligen vill
göra med sitt liv. Och trots alla olikheter
kommer alla dit med samma förutsättningar.
Det spelar ingen roll om du är 20 eller 45
du bidrar ändå till gruppen på något sätt.
Dina tankar och erfarenheter blir också viktiga.

Hmm nu blev det lite flummigt.

Idag har Maja vart hemma från dagis förde hade planeringsdag.
Önskar så att jag hade min familj lite närmre,
idag löste det ju sig i och för sig Micke fick ta ut lite komp
och stanna hemma. Men det kommer komma dagar
när det hade underlättat att vara lite närmre.
Kan också få så dåligt samvete när vi bor så långt
borta för man tar ifrån familjen ganska mycket.
Vet inga som är så kära i sitt barnbarn som mina
föräldrar är, ni skall se Hasse han är helt fantastisk med
Maja, blir som ett barn själv. Och mamma som helt enkelt är väldens bästa mormor
är också så underbar med henne. Maja gråter inte ens när man lämnar henne
där trots att de träffas så sälla. Det är verkligen trygghet. Och pappa som är så stolt
och tycker jag gjort ett fantastiskt jobb med henne. Och då kan jag känna
att jag tar ifrån dem en slags rättighet till sitt barnbarn.
I och för sig kanske det blir mer kvalitet tid när man väl ses
men jag vet inte, tror det skulle vara ganska lika vilket som....
Hmm man kan tänka sig knäpp på det här,
 tro mig har gjort det många gånger.

Trevlig kväll!

Jag har verkligen vart jätte duktig den här skolstarten:
Köpt/skickat efter all studentlitteratur i tid.
Jobbat undan alla arbeten så fort jag fått veta om dem.
Planerat både studietidoch fritid.
Mailat två personer om att få tenta av en kurs jag läst
men inte avslutat.
Och vad händer?
Jo jag hittar, via min gamla mail från Lärarhögskolan
att jag tillhör mitt gamla partner område, Haninge.
Nu bor jag ju inte i Haninge längre och detta
blev just nu ett stort problem för mig...
Hur skall jag hinna lämna och hämta på dagis om jag måste
åka över hela stan (inte riktigt men väldigt mycket längre än
om de bara kunde placera mig i Farst, Årsta, Älvsjö Enskede eller något
annat närområde.
Har en stor klump i magen nu....
Harprecis skickat iväg en ansökan om att få
byta område och hoppas verkligen att mina skäl är tillräckliga.
Annars vet jag inte hur jag skall orka....
Nästa gång jag kan nå dempå telefon är på måndag
och senast tisdag skall man ha ansökt om ett område.
Nu blev jag väldigt stressad...har lätt för att bli det.
Skall samla tankarna och tänka att det kunde vart värre!
Men åå vad jag önskar att detta kaos skall redas ut
och lösa sig till det bästa...

Gonatt 

Idag lämnade jag Maja på dagis 7.30...tidigt!
Hon var ledsen när jag gick men som vanligt gick det över direkt..
Var tvungen att ringa efter 40 minuter och höra hur de funkade,
annars går jag och funderarhela dagen...
Skolan startade kl 9.00 idag,
börjar komma in i den nya vardagen sakta men säket...
Kommer lämna Maja senast 9varjedag för att få lite egen tid att sitta
och läsa, annars tror jag det är lätt att det inte blir av.
Måste verkligen göra upp ett schema när vad skall göras
så att jag inte kommer efter, vill ju kunna vara närvarande
de timmar jag har med Maja på kvällar/eftermiddagar nu...
Ve att jag kommer få prioritera skolan framför henne
ibland för att klara mig, inför tentor och inlämningar,
men skall planera och ha mycket diciplin på mig själv för
att så gott det går unvika det.
Det är jätte konstigt att bara ha eftermiddagarna med henne.
Idag vaknade hon klockan 6 och sov bara en timme på dagis
så hon har vart lite trött enda sedan jag hämtade henne
så hon somnade för 20 minuter sedan.
Nästan en timma tidigare än normalt.
Så det gäller verkligen att ta vara på tiden!

Har gjort upp ett schema för henne också,
tror på rutiner och att barn mår bra av att veta vad som skall hända.
Tror inte det är bra att vara för hattig och ha olika rutiner varje dag,
det blir nog bara förvirrande för dem.

Nu skall jag sätta mig och läsa tre kapitel inför morgondagens seminarium.












Några bilder från vår kväll.

Sitter just nu och kollar på CNN,
det är direktsändning från Washington DC och
Barack Obama går just nu längs Pennsylvania Avenue.
Kan inte låta bli att undra vad han tänker, hur går hans tankar idag?
Undrar om han känner sig som världens mäktigaste man,
som varje tidning beskriver honom som.
Jag tror att han kommer bli en jätte bra president
och jag tycker det är fantastiskt att en färgad man får bära titeln:
Usa.s president.
Jag tycker det är sorgligt att det sker först 2009
men så häftigt att det faktiskt sker.
Det är ett slag för en mer jämnställd värld,
vill jag tro i alla fall.
Ett steg i rätt tiktining.
Lilla jag önkskar Barack Obama,
världens mäktigaste man, lycka till i sitt arbete.

Det har för övrigt vart en trevlig dag,
men med något dystert väder.
Men på något sätt påverkas jag inte lika
lätt av vädret nu som jag gjorde innan Maja kom ,
och det uppskattar jag mycket.

Gonatt.

Ja då var första dagen avklarad....ganska smärtfritt!
Men blev en lång dag och ett tag kände jag:
det här kommer inte att funka, jag kommer inte kunna
kombinera att vara småbarnsförälder och plugga...
Men sedan kom jag fram till att det visst kommer att funka,
jag skall ge mig fan på det här nu!
Dagen började med registrering, och hade sedan
ca en timme att fördriva så det blev en kaffe.
Dagen fortsatte med en föreläsning.
En ganska flummig man med långt hår gör entré en kvart försenad.
Min första reaktion är, det här kommer vara meningslöst.
Men man skall inte vara för snabb att dömma.
Det visade sig bli en mycket intressant föreläsning 
om det svenska språket och vår grammatik.
Om hur förvirrande det kan vara att komma hit och
förväntas lära sig språket.
Förklara för någon varför vi gör så många ord så lika.

Polen, Pålen, Pollen, Pållen och Påhlén.

Eller varför vi allid måste ha en vokal som nummer 2 i en mening.
Ex: Jag åt ett äpple
I ate an apple.

Ex2: Igår åt jag ett äpple.
Yesterday I ate an apple.
Vi säger ju inte Igår jag åt et äpple som
nästan alla andra språk gör.

Eller förklara för någon vad vi menar med:
det regnar.

Vad är det som regnar?

Det.

Hmm en regel som säger att varje mening måste innehålla
ett subjekt och ett verb kan förvirra många...

Kanske inte låter så kul att läsa här, men kan garantera er att
det blev en del skratt i hörsal 4 idag! :)
Det blir en utmaning att klara av det här,
men känner mig väldigt mottiverad just nu och ser fram emot
de 4 år jag har framför mig på lärarprogrammet.

På dagis gick det bra idag,
hon var jätte ledsen när jag gick och grät en massa
jag grät också en skvätt när jag lämnat dagiset...
Det är så jobbigt.
Men det hade tydligen gått bra sen, hennes favorit var sjuk idag
men det hade tydligen funkat bra med dom andra som tur var!
Tur i oturen, hon måste ju vänja sig vid alla.
Hon har börjat äta som en häst igen!
Måste betyda att hon är helt frisk nu!
Hennes nya favorit är oliver.

Nu skall jag förbereda mig inför imorgon!

Sov gott

Försöker varje år att komma på ett bra vettigt nyårlöfte,
som jag sedan försöker att hålla....så länge det går.
Detta året har jag kommit fram till att jag är en sån
som gärna skjuter upp saker och ting
gärna till sista sekunden.
Ni vet när man i slutet at november bestämmer sig för
att fixa med julkorten tidigt så alla kommer iväg,
men ändå inte har fixat fram alla adresser på förmiddagen den 16 deember.
Sista dagen för att vara säker på att korten kommer fram före julafton.
Samma sak varje år och inte är det enda gången man är ute i sista sekund.
Många månader det senaste året har jag någon dag försent,
 fått iväg brevet till f-kassan,
 klippt Majas naglar först när man ser ett rivmärke på henne
eller själv får sig ett,
betalat räkningar i sista sekund osv.
Men nu är det slut med det.
Jag lovar nu, med er som nu läser detta som mina vittnen
att inte längre skjuta upp saker.
Ingenting skall mer ske i sista sekunden, medvetet.
Nu skall det bli ordning och reda på Malin,
som också börjar bli lite nervös nu Josefine.
Skönt för dig att du har första dagen gjord!

Lämnade Maja klockan 9 i morse....idag var det jobbigt...
Hade så svårt att hålla tillbaka tårarna idag.
Hon grät så....såg helt förkrossad ut.
Tog bussen till Farsta sen för att gå till polisen och fixa
ett utdrag iurpolisregistret inför kommande praktik.
Passade också på att ta en kaffe i lugn och ro och lästa min mama

och det enda jag kunde höra var Majas gråt från när jag gick,

fick verkligen kämpa emot gråten....Trots att hon var glad igen

bara efter en halv minut...(Kikade i fönstret när jag gick).

Går inte att förklara för någon som inte själv gått igenom det här
hur j*vla värdelös man känner sig när man bara lämnar sitt
barn sådär....speciellt när man som jag knappt lämnat bort henne
knappt släppt henne med blicken under året som gått....
Älskar henne så.

Idag kom Micke  hem med en ny dator...
som jag skall ha till skolan :)
Han fick lägga ut lite pengar,(vilket inte är första gången den senaste tiden...)
 man är ju inte världens rikaste när man vart mamma ledig ett år...
Om man räknar rikedommen i pengar...
Räknar man i erfarenheter, lycka, minnen och oförglömliga stunder
måste jag vara rikast i världen,
men denna gången som så många andra räknas den i pengar...
Hur som helst,.. 
Köpte en dator till förra skolstarten, som var vt 06
vilket visade sig bli mitt livs sämsta köp.
(Lyckades också få Karin att köpa en likadan, som tur är har hennes fungerat bra
om det fortfarande stämmer?)  
Den gick sönder efter ett halv år och var på reparation i tre månader
när jag sen fick tillbaka den var hårddisken borta
och lite andra små saker som gör datorn till en dator.
Jag hade alltså fått tillbaka ett tomt skal...
Vilket jag upptäcker för sent för att kunna reklamera arbetet.
Godtrogen och naiv som jag kan vara valde jag att lita på dom
ett misstag som jag inte gör om igen!
Hur som helst så hade den datorn redan kostat mig för mkt
 och skulle komma att kosta lika mkt att laga som att köpa en
ny liten netbook.
Så det är vad jag sitter med i knät just nu,
en perfekt skoldator, lätt att ta med sig, får plats i väskan,
 smidig att ta upp på föreläsningarna osv.
Nu är jag redo för skolstarten.
Tack älskling! :)

Gonatt

Klockan 21.00 igår kväll råkade micke av misstag sappa fram
en dokumentär om Lars Winnerbäck, otur för honom.
Då var jag ju bara tvungen att kolla på den!
Min största idol, sedan lång tid tillbaka.
Vet inte vad det är som gör honom så speciell,
kanske är det texterna, kanske är det melodierna
eller kanske är det alla minnen? 
Började lyssna på honom någon gång runt -00
skulle jag tippa,
 det var strax innan jag hoppade på cocosbussen i alla fall... :)
En historia i sig!
Hur som helst så har han vart ett gott sällskap genom
stora delar av mitt liv så här långt.
Kommer till och med ihåg hur allt startade.
Jag skulle till Gekås (Ullared för er som är mer bekanta med det) en dag
och Sara bad mig köpa en skiva till henne, Lars Winnerbäcks: Singel.
När jag kom hem var jag ju tvungen att lyssna lite på den (Förlåt Sara).
Jag tror jag började lyssna på :jag vill gå hem med dig,
Sen den stunden blev han ett gott sällskap,
sen den stunden har hans musik hjälpt mig.
Det fanns nätter då jag inte kunde somna om inte plattan
3486 ord från Lars winnerbäck 
 spelades i steroen.
Min första skiva med honom var :Kom,
favorit låten var nr 11.
Idag har jag många favorit låtar.
Minns första gången jag såg honom live, det var i Varberg vid fästningen.
Minns sommaren han spelade 3 dagar i rad på Hultsfredsfestivalen.
Minns när jag var ny i Stockholm och fick en konsertbeljett i födelsedags present.
Det var när stort liv var ny.
Minns när jag satt med min gitarr som pappa köpte till
mig och försökte lära mig hans låtar,
utan framgång.
Varför blev inte jag musikalisk?
Minns skolavslutningen i 9.an när Jonny sjöng :Kom ihåg mig då.
och glömde bort texten.
Men eftersom det var just Jonny som stod där så lyckades han ju rädda allting perfekt!
Minns att mamma var imponerad av honom.
Drömmer om att vakna med den perfekta sångrösten och få stå brevid
Winnerbäck eller Jonny och sjunga ser så roligt ut! :)
Varför blev inte jag musikalisk?
Minns när det inte gick en dag utan att ha lyssnat på minst en av hans skivor.
Nu får man kompromissa,
passa på att lyssna när man är ensam hemma och sånt där.
Det är ett hårt liv.

Andra dagen Maja är ensam på dagis...
Igår hade det gått ganska bra, fast både igår och i förrgår
bar Nina henne och hon hade sin napp när jag kom.
Men dom säger att hon leker en massa också under dagen
och inte bara vill bli buren, så får tro på det!
Idag sa jag hejdå till henne och "lurade" in henne, sen smög
jag ut och tog på mig skorna...då hörde jag henne gråta där inne.
Det skär så i hjärtat att inte vara där hos henne då...
Men jag vet ju att dom  är snälla mot henne och tar handom henne,
och jag vet att hon mår bra av att få vara med andra barn och leka...

Jag passade på att åka till Farsta centrum en stund idag,
fick ett ryck och gick till en drop in frisör och klippte meg.
Medans jag satt där i stolen kände jag bara Nej Nej Nej så här kan jag inte se ut,
men när han var klar var jag faktiskt riktigt nöjd.
Jag är en sån som aldrig blir nöjd hos frisören...
men denna gången blev det jätte fint.
Var lite vågad idag och sa att han fick fria händer, bara det inte blev för kort,
han klippte upp det ganska mycket  och klippte till  min lugg igen
ganska kort, men det blev faktiskt jätte fint!

Gick också och köpte en almenacka och en skolväska så nu är
jag nästan redo förskolstarten :)
Skall bli så roligt att komma igång igen och göra något för sig själv,
har inte haft mycket egen tid alls det senaste året,
det har vart underbart att tillbringa varje stund med Maja 
men man behöver ändå lite tid för sig själv...

Nu skall jag ta en långpromenad och sen skall jag 
hämta min lilla skrutta!

Hej så länge. 

Ja, då sitter man här ensam hemma i soffan igen...
Passar på att städa medans Maja är på dagis,
men fick ta en paus och skriva lite här.
Det är verkligen tomt här hemma  när Maja inte är här,
nu märker man hur mycket plats och vilket sällskap
hon faktiskt är.
Känns så konstigt att någon som vi för
en vecka sedan inte kände har lagt henne, mata henne
lekt med henne och tröstat henne.
Själv sitter man här och gör i princip ingenting...
Missförstå inte jag är jätte glad och tacksam för att det
funkar så bra och för att dom tar hand om henne,
men det känns bara så konstigt...
Saknar henne så mycket när hon inte är här, hur skall detta gå?

Nu sitter jag hemma i soffan....Maja är, tro det eller ej ensam på dagis...
Jag var med som vanligt på förmiddagen och hon grät så fort jag försvann
ur hennes synfält och ville bli buren och hålla handen nästan hela tiden.
Vid tio tiden gick vi in och lekte tills det var dags för lunch vid 11 tiden.
Klockan 12 somnade hon... Jag och Kajsa (en av fröknarna) kom fram
till att jag borde  gå hem en stund,  bor bara två minuter från dagiset så
det skulle gå snabbt för mig att komma dit om det behövdes...
Strax efter ett pep det i min mobil...det var från dagis och dom skrev att Maja var
vaken och satt i Ninas (en annan fröken) knä och lekte med en bil.
Inte riktigt vad jag väntade mig.
Trodde dom skulle ringa med Maja gråtandes i bakgrunden, men så fel jag hade!
Skönt....och konstigt.
Huset är så tomt nu...om 20 minuter skall jag gå och hämta henne!
Passade också på att städa bort julen och plocka lite i alla rum,
har glömt hur mycket man brukade hinna med!
Kanske kommer hinna fixa lite inför skolstarten trots allt denna veckan!
 Idag skall Maja få en "börja dagis present"...är så stolt över henne....
undrar hur hon kommer möta mig när jag kommer.
Hon kommer säkert vara lite sur och känna att jag bara lämnade henne där....
Usch vilken hemsk mamma!

Hej så länge.

Klockan 01.30 i natt vaknade Maja och var klarvaken,
då tyckte hon att hon skulle få gå upp och leka....
Mamma tyckte inte riktigt samma sak.
Försökte med allt, hon fick till och med en flaska välling,
men hade bestämt sig för att inte sova.
Vet inte hur länge hon låg vaken där,
men nu sover hon gått ialla fall och vi som snart skall till dagis,
men har inte hjärta att väcka henne ännu...
Som tur är tar det inte så lång tid att få henne redo för dagen så hon får
sova en liten stund till, tror alla vinner på det!

Ojoj vilken helg det blev...
Maja har vart lite hängig nu några dagar
men igår blev det lite för mycket.
Hon är inte ett barn som gråter så mycket,
och när hon väl gråter går det över fort.
Men igår höll det i sig....länge och inget var bra.
Och jag fick för mig att det var öronen som spökade.
Så vi fick hoppa in i bilen och åka mot södersjukhuset...
Tänkte att en lördag kväll borde det vara ganska lugnt på barnakuten...
När vi kom dit var väntetiden 1 timma och 29 minuter i snitt per patient
noga uträknat....
Klockan 17:45 var vi inskivna och kl 21:15 fick vi träffa en läkare....
Lång väntan för en liten flicka, men det gick ganska bra trots allt.
När doktorn väl kom till oss visade det sig att det antagligen var öroninflamation...
Så nu äter hon penicillin och det verkar redan hjälpa!
Hon har vart piggelin hela dagen...nästan.
Men så jobbigt det måste vara att inte kunna berätta,
 tänk om hon gått och haft ont i flera dagar...
Hmm blev hur som en konstig helg...

Så var de tre första dagarna på dagis över...
Målsättningen var att inskolningen skulle vara klar nu,
men vi kommer få fortsätta nästa vecka också som det ser ut nu...
Hon har klarat sig ganska bra, springer in när vi kommer på morgonen,
och börjar leka direkt. Vilan har hon klarat helt perfekt, somnat helt själv trots ljud och stök.
Uppvakningen däremot har inte funkat lika bra, hon får panik när hon inte vet var jag är,
riktigt jobbigt faktiskt. Spelar ingen roll hur mycket hon  än leker och hur inne i leken man
än tror att hon är så fort man försvinner ur hennes synfält märker hon det.
  Trodde att hon skulle hunnit knyta an till någon nu.....
Men som alla säger; det kommer...
Maten går det också lite si så där med,
men skyller på förkylningen....

Den lilla flickan med döv-stumma föräldrar förvånar mig hela tiden,
hon förstår och kommunicerar så otroligt bra!
Har nästan lärt mig 20 tecken på tre dagar :)
jätte roligt faktiskt!

Nu skall jag surfa till stockholms universitets hemsida och försöka hitta
schema och kurslitteratur....
Har ju glömt att skriva,
jag börjar plugga igen den 19 januari!
skall bli jätte roligt, hoppas bara att allt känns bra med dagis
så jag kan slappna av!
Kram på er

Så här snart en månad efter julen tänkte jag
skriva lite om hur vi firade....
Som tur var var det ett "Falkenbergs år"
(Vi firar vart annat år i Falkenberg och vart annat i Stockholm)
Har tyvärr blivit "så stor" att varje jul inte firas med familjen längre,
faktiskt riktigt jobbigt, men ett pris man får betala när man för snart fyra år sedan
packade sina väskor och flyttade tll stor stan...

Hur som helst så åkte vi alltså till Falkenberg och anlände den 22:e.
Dan före dan sprang vi genom Falkenbergs centrum i jakt på de sista klapparna
och blev även detta år klara i sista sekund. Sen var det raka vägen hem till pappa
igen för att fixa det sista bland annar den berömda julknäcken...som i år blev stenhård och bränd...

Julafton firade vi sedan med pappa på dagen. Det var först en massa stök i köket hela morgonen
för att få årets julsoppa klar tillkl.12
Det gick som planerat och vi hann till och med med julklapps utdelningen före lunchen.
det var många fina julklappar under granen och jag tror alla fick vad de önskat sig.
Kl 12 kom sedan farbror med familj och vi åt soppan som blev  riktigt god!
Och pappa som oroade sig så :)
När klockan sedan slog tre och den berömda kalle tog plats i rutan kom vi på oss själva med att
prata oss igenom hela timmen...hmm det som alltid var en höjdpunkt under julafton. :)

Efter Kalle var det sedan dags för oss att packa ihop och åka mot mamma,
en av de bästa sakerna med små städer är att det aldrig är lång till något, underbart!
Hos mamma satt sedan alla och väntade på oss och en julstämning som  bara mamma kan skapa
mötte oss direkt innanför dörren.
Vet inte hur hon gör men det är alltid så mysig hemma :)
En stund senare hittade Tomten för första gången på många år hem till mamma och Hasse igen.
Trots att det var en mycket fin tomte med skägg, glasögon och tjock mage blev Maja
skräckslagen när hon såg honom.
När  hon sedan hörde honom prata släppte rädslan en liten aning för visst kände hon igen rösten?
Men han var fortfarande mycket skrämmande  och jag tror Maja var överlycklig över att vara
i mormors trygga famn! Tomten hade oförskämt mycket julklappar med sig och alldeles för många
av dom var till Maja, hon kan inte ha fattat något alls :)
En sak är i alla fall klar, hon måste vart världens snällast barn det här året!

Julafton fortsatte sedan med julbord, snaps och ris ala malta.
Man äter mycket under julen...och trots att alla äter en massa  så finns det ändå
mat kvar i en vecka efteråt...


Det var i alla fall en underbar jul och så skönt att få fira den hemma som vanligt!
Utan någon som irrar runt och bara stressar upp allt och alla.


God jul

Så var första dagen på dagis avklarad...
Gick ganska bra förutom att Maja är förkyld och inte vill äta.
men men kunde ju vart värre....Hon lekte en massa i alla fall,
och klättrade, en riktig klätter apa är hon och det gör en harig mamma
väldigt nervös, hur skall dom kunna hålla koll på min lilla flicka??
Fast jag var ganska duktig satt i bakgrunden den mesta av tiden :)
Och det är ju trots allt deras jobb så innerst inne vet jag ju att
dom kommer klara av henne galant...antar att det mest handlar om att
från och med nu är man inte " den enda".
Men jag gillar verkligen dagiset, där finns en pojke med downs syndrome och
en flicka med döv-stumma föräldrar så barnen får lära se direkt att alla inte är lika,
och det tycker jag är guld värt... 

Kom i alla fall nyss hem, maja slocknade nästan direkt och
själv satt jag mig här för att skriva av mig lite och vad möter jag då?
Jo en super snygg blogg som min underbara syster fixat åt mig :)
Tack Josefine!!
Jag är super nöjd!!

Det snöade här igår...älskar snön (när den får ligga kvar).
Allt blir så ljust och man blir nästan barn igen, underbart att ta ut pulkan och
leka med Maja....tror nästan jag tycker att det är roligare än vad hon gör :)

Hej så länge!

För ett år, en månad och 22 dagar sedan blev jag mamma till
världens underbaraste lilla varelse. Aldrig förut har ett år gått så fort
som 2008 gjorde. Dagarna var fyllda med, skratt, gråt, långa barnvagns promenader,
skötväskor, nappflaskor, blöjor, våtservetter, leksaker och helt otroligt mycket "första gången" 
händelser. Man inser inte hur mycket som händer under det första levnads året. Så mycket man skall lära sig.
Le, skratta, jollra, sitta, vända sig, stå, gå säga de första orden, peka, leka, osv osv.
Fantastiskt.

Imorgon börjar min lilla skrutta på dagis....usch....
En klump i min mage... jag vet att hon kommer få det jätte bra och 
att hon kommer älska det. Hon är social, skiner upp med mkt folk runt omkring sig
nyfiken, ett dagisbarn helt enkel...
Men jag är ingen dagismamma....Skulle kunna räkna med fingrarna på min ena hand hur många
gånger jag vart ifrån henne...Så för mig väntar nu en lång plågsam inskolning....
Barnvagns prromenader och packade skötväskor känns nu så skrämmande avlägset,
jag vet jag är urlöjlig.
Det kommer att bli bra...behöver nog bara vänja mig vid att "stadie ett" går mot sitt slut.
Tur att det konstigt nog bara blir bättre och bättre :)

Kram  från mig


 

Jaha då sitter man här igen och skall skriva
första inlägget i bloggen....
Fattade det drastiska beslutet att radera min gamla blogg,
vet inte om någon lagt märke till det än?
Kom i alla fall fram till att 2009 skulle få  bli något av en nystart
därför rök gamla bloggen och ersätts nu av en ny!
Kommer blogga mycket om min underbara dotter, Maja född 15 november 2007.
Hon förgyller varje dag och det kommer garanterat finnas mycket att blogga om
med henne i vardagen! Hon är en sprallig tjej med otroligt mycket personlighet
för att bara vara dryga året. Hon är envis och mycket nyfiken.
Hon är helt enkelt underbar!

Välkommen till min blogg